Här kommer du att kunna läsa om fotboll i allmänhet och tankar och idéer kring funktionell teknikträning i synnerhet. Speciell inriktning kommer att ligga på egen- samt individuell träning. Spelarutveckling och föreningsutveckling är också ämnen som engagerar mig mycket och som du kommer att finna i bloggen.
Vi har just nu ett forum för funktionell teknikträning i allmänhet och PAL-träning i synnerhet i en grupp på Facebook. Du når den via vår hemsida www.paloriginal.com.
Intresting in discussion about football training? Join us att Facebook! You can catch our group from www.paoriginal.com
//Daniel
 |
I gårdagens DN kan man läsa om John Guidetti som valt att som 16 åring gå till Manchester City och deras ungdomsakademi. Trots mycket träning i klubben så har John ett individuellt program där han tränar in tekniska moment, det är passion och vilja. Läs artikeln här!
Rätt eller fel att gå utomlands i så tidig ålder, det är nog svårt att generellt ge ett svar på. Det är förmodligen väldigt individuellt om spelaren klarar det eller ej. Vilken miljö man hamnar i och hur vardagen kommer att se ut är förmodligen väldigt viktigt. I Johns fall har hans pappa valt att följa med för att få vardagen att fungera.
Som jag vet är det två svenskar som tagit sig in i Premier League genom ungdomsakademier. Sebastian Larsson (Arsenal, Birmingham) och Martin Olsson (Blackburn).
Desto fler är det som fått åka ifrån ungdoms proffsäventyret med stukat självförtoende...Bojan Djordic Jonny Rödlund (Man United), , Andreas Dahl (Coventry), Jon Jönsson (Tottenham), Daniel Sjölund (West Ham, Liverpool). Det finns fler exempel, men jag stoppar där.
Igår var jag och föreläste för ett gäng ledare i Varberg. De hade lagt sig på "träningsläger" för att trimma organisationen. Precis som i en fotbollsmatch, så kan man känna vid en föreläsning att ibland går det av sig själv och det känns hur bra som helst. Men ibland så får man kämpa hela vägen för att få det att fungera. Igår var det någonstans mittemellan.
Precis som i en fotbollsmatch så finns risken att jag analyserar och funderar för mycket kring vad som gick bra och vad jag hade kunnat gjort bättre. Det som retar mig igår var att jag blev lite stressad i slutet. Jag visste att de skulle iväg med en kommunal buss 15 min. efter föreläsningen. Jag missade en slutbild som jag är väldigt förtjust vid och som jag vill visa alla barn och ungdomsledare - Som ett sista ord på vägen. Ni får den här nedan, den talar för sig själv...
Daniel Ljungberg
Hade en föreläsning idag hos en Ingelstads IK och deras ledare. De verkar ha en kanon bra ledarstab och fin verksamhet utanför Växjö.
De ville ha en föreläsning kring:
- Barn och ungdomsledarskap
- Ledarförsörjning
- Spelarutbildning - "Balans mellan krav och förväntningar" samt vad krävs för att bli en duktig fotbollsspelare.
- Organisation - Vad kännetecknar en framgångsrik förening.
Det är frågor som jag är väl bekant med och som jag jobbar med mer eller mindre dagligen. När jag hållit en föreläsning eller process så har det alltid varit en av dessa ämnen. Men nu fick jag allt på en gång i en förfrågan. Med tanke på punkten spelarutbildning. Där det är ett avsnitt som jag benämner "Individuell funktionell teknikträning". Den längsta utbildning som jag genomfört med det temat är en hel vecka (7 dagar) med ledare på Tord Grip Football Center. Så var det en enorm utmaning att få ihop detta och allt övriga på 2 timmar...
Lyckades inget vidare rent tidsmässigt, kan jag avslöja. Drog över 30 min trots forcering i slutet och det retar mig. De höll dock god min och det är jag tacksam för.
Lovade att lägga ut min presentation här och det är nu gjort.
Daniel Ljungberg
Inatt satt jag uppe och kollade första halvlek och en bit in i andra halvlek på USA-Sverige i träningslandskampen. Sedan blev jag för trött...
Hörde Lagerbäck efter matchen berömma moral, inställning och förståelsen för spelsystemet. Håller med om det även om jag tycker att backlinjen var alldeles för låg i första halvlek.
Även om vi har den årstid som vi har, så vill jag ändå påstå det som jag så ofta ser när svenska spelare möter internationellt motstånd.
Vi hinner inte med i bollbehandlingen jämfört med motståndarnas prestation.
Amerikanarna var snabbare och säkrare i bollmottag, bollmedtag, löpning med bollen. De har ett högre passningstempo och därigenom ett kvickare anfallsspel. Detta för att de har en mer utvecklad funktionell teknik än de svenska spelarna.
Vi springer lika fort som amerikanarna, vi springer förmodligen lika mycket som dom också (har dock ingen statistik på det), men ändå så ser vi ut att allt för ofta hamna i tidsnöd...
Med risk för att upprepa mig i denna blogg, så måste jag ändå än en gång skriva att min uppfattning att vi tränar för lite funktionell teknik i hög hastighet bara blir starkare och starkare.
Vi kan träna hur mycket fysik som helst, men får vi inte bollen med oss så kvittar det att vi är snabba, starka och uthålliga.
Allt har ett samband för fotbollsspelaren- Speluppfattning, spelförståelse, teknik och fysik osv.
På läger med Tord Grip för två år sedan myntades begreppet.
- Du har den teknik som din fysik medger.
Det är en bra sammanfattning i en mening, vad jag menar med sambandet teknik och fysik. Den ena träningen får inte utesluta den andra. Fokus ligger idag hos många tränare på fysiken. Det ser vi när vi möter internationellt motstånd...
Samuel Holmén är ännu ett exempel på att många svenska spelare utvecklas individuellt när de kommer utomlands. Härligt och se när han kommer på kanten! Han kommer vi att ha stor nytta av i många år!
Det har startats en grupp på www.facebook.com kring individuell träning. Häng gärna på! Sök på PAL Original!
Daniel Ljungberg
Sitter och funderar på hur det var och jobba förr. Jag sitter just nu och bokar upp föreläsare. Men det är svårt att få tag på folket...Trots att jag har mobil telefon, hemnummer, arbetsnummer mail och till och med en av kontakterna på Facebook. Hur var det förr när folk försökte få tag på varandra....Det undrar jag. Men det är kanske så enkelt att de inte vill föreläsa...
Daniel Ljungberg
Är i Skövde på fotbollssymposiet och lyssnar på min gamle kompanjon i Tord Grip Football Center, Tony Gustavsson. Tony är ju sedan ett år tillbaka tränare i Hammarby IF. Temat på hans föreläsning var ”Hammarbys träningsfilosofi ”. Praktikpasset hade fokus på speluppfattning/passningsspel. Nyckelorden för det praktiska passet var - Självinstruerande, problemlösning samt instruktion. Som vanligt var Tony otroligt genomtänkt i övnings- och ordval.
 |  |
Det Tony strävar efter i anfallsspelet och som han kallar det perfekta spelet (som han tagit från Stenmark, som pratade om det perfekta åket). Innehåller följande moment.
Spelar ur Om vi kan
Framåt Om vi kan
Diagonalt/vinkel Om vi kan
Rättvänd Om vi kan
Vänd Om vi kan
Centralt Om vi kan
Efter marken Om vi kan
Precision Om vi kan
Ett Tillslag Om vi kan
Bakom om vi kan
På yta Om vi behöver
Bakåt Om vi behöver
Rakt Om vi behöver
Felvänd Om vi behöver
Tillbaka Om vi behöver
Brett Om vi behöver
I luften Om vi behöver
Kraft Om vi behöver
Två tillslag Om vi behöver
Framför om vi behöver
Som så ofta så är det enkelheten som är det geniala. Jag förstår att han och Andreas (ass. Tränare) har suttit och funderat – Hur gör vi spelet så enkelt som möjligt? I dagens fotboll som bygger på så mycket fart och tempoväxlingar så hinner inte spelarna att krångla till det. När jag läser Tonys ”Om vi kan” och ”Om vi behöver” så ser jag Barcelona framför mig. Ingen kan väl påstå att de har något annat än ett enkelt grundspel som hela tiden bygger på att spelare som får bollen kommer rättvänd, i vinkel och i fart. För mig är denna uppställning genial och jag kommer att använda mig av den i framtiden i kommunikationen med spelare.
Tack för tipset Tony!
Ju mer man sätter sig in i olika karriärer och vad det är som har gjort att de nått toppen så får jag bekräftat att de lagt väldigt mycket tid på sin träning. De är alla träningsprodukter som med sin passion för idrotten underkastat sig extra träning av en enda anledning - Det har varit så roligt att lära nytt och utveckla sitt kunnnade.
Zlatans utveckling av sin vänsterfot har väl inte gott någon förbi. Men att han fortsätter att träna mer än de flesta och att han har specialtränat sin vänsterfot som 27 åring och en av världens absolut bästa spelare det är det färre som vet.
I dagens DN så hjälper Johan Esk mig med ytterligare exempel, in sin krönika, läs den här.
Jag saxar följande rader...
- Det hördes före och efter varje träning. Dag efter dag. Vecka efter vecka. Ljudet av bollträffen och muttrandet när Kennedy kämpade för att få till skotten, hörnorna, frisparkarna.
Det var inget val för Kennedy Bakircioglü. Det var en självklarhet. Ett kärleksbevis till sporten och det skulle dröja tills Sebastian Eguren dök upp innan någon lade ner lika mycket tid före och efter träningarna på Årsta IP.
Samma vecka Kennedy fick spela igen stod Tomas Sandström i Karjala Cup-studion och fick frågan av Wikegård om sitt stenhårda skott. Var kom det ifrån?
Sandström krängde hit och dit med munnen och sade att han och brorsan hört att Kenta Nilsson byggt en ramp för skottträning.
- Så då gjorde vi också det och varje morgon sköt vi en 500 skott.
500 skott. Varje morgon.
